Hösten 1799 skrev Esaias Tegnér (1782–1846) in sig vid Lunds universitet. I juni 1802 disputerade han vid den filosofiska fakulteten. Ett halvår senare blev han docent i estetik. Sin förmåga att skriva latin och behandla ämnen inom forngrekisk litteratur hade han också visat prov på, och 1810 utnämndes han till regius professor i grekiska. Två år senare blev han ordinarie professor i ämnet. Professuren var inrättad för honom. Man var angelägen att behålla honom vid akademien, där han blev kvar till 1824, då han utnämndes till biskop i Växjö.
Boken uppmärksammar skrifter från Tegnérs tid som akademiker. De fördelar sig på tre genrer: latinska dissertationer, tal vid solenna tillfällen och predikningar. Dissertationerna rör framför allt estetik och kantiansk filosofi. De vände sig till specialister, medan de tryckta högtidstalen nådde en vidare krets. Predikningarna har att göra med hans tjänstgöring som präst, ett led i finansieringen av professuren i grekiska. De blev sedan en ofta praktiserad genre under tiden i Växjö.
